Attention with music

På utsidan kan jag nog oftast visa en bild av att jag är väldigt självsäker och stolt över mig själv. Faktum är väl att jag egentligen känner mig extremt liten på jorden. Det är en ständig kamp, jag vet att jag kan uppnå alla drömmar som jag utformar i mig själv men det gör ofta att min omgivning blir lidanade. När jag väl kommit in i ett kreativt flöde så finns liksom bara det och inget annat. 

Jag vet att mitt självförtoende måste byggas upp, varje morgon innan jag möter folk. Det lämnar mig med en känsla av att det snarare är en mask jag sätter på mig för att orka stå ut med mig själv. Tänk vad skönt att kunna lyckas med något, att känna sig duktig. Att få ett bra, oegoistiskt självförtoende som inte bara byggs upp och raseras inom samma dygn. 

Om jag inte lyckats somna innan natten knackar på dörren så kommer dem, tankarna. De är alltid så många och jag kan sällan tyda dem. Som inatt. Just nu är jag fylld av hopp och kärlek på grund av alla er. Jag är så otroligt glad att ni supportar min bokdröm. Att ni peppar och hjälper mig. 

Så just inatt är jag glad, för jag vet vart jag är påväg och jag vet att ni är med mig. Vart jag än går! 

Kram